Månen på gott och ont

Månen har i alla tider fascinerat människan och det är kanske inte så konstigt med tanke på att den styr både ebb och flod samt att den är så föränderlig. På sätt och vis avspeglar den ju själva livet i ett evigt kretslopp av födelse och död. Att den i många religioner är kvinnlig är inte heller svårt att förstå eftersom det är kvinnan som bär på livet i sitt sköte, något som tydligt avspeglas i symboliken för månens faser.

Månen står för känslorna, det undermedvetna och det magiska. Inte så konstigt med tanke på hur månen måste kunna påverka även våra kroppsvätskor likväl som den med sin dragningskraft påverkar självaste havet, som för övrigt också är förknippat med kvinnlighet. Mången myter finns kring hur månen driver människor till galenskap eller förvandlar dem till varulvar eller andra magiska varelser. Att vargar gärna ylar mot månen spär självklart både på myten om förvandlingar men stärker också tron att månen definitivt är en stor påverkande faktor för allt levande såväl människa som djur.

Att uppleva en riktigt, riktigt full måne (och nu menar jag inte en vanligt fullmåne som kan ses som en visserligen vacker och fullkomligt rund månen, utan de fåtal gånger när månen verkligen reflekteras till 100%), det är en upplevelse oavsett om man tror på månens kraft eller inte. Det är sådana gånger månen ser ut som en enorm lysande rundel där varje skiftning syns med skrämmande skärpa och det känns som man nästan kan sträcka ut handen och röra vid dess lysande yta. Håll dig vaken en sådan natt och gå ut och se det helt fantastiska månspel som lyser upp jorden. Det är nästan overkligt ljust och är man tex. inne i en skog blir ljuseffekterna spektakulära och en garanterat riktigt häftig upplevelse.

Har man sett en riktigt fullmåne är det inte svårt att förstå att den tillskrivs gudomlig makt, men det är inte heller svårt att förstå att den även kan verka skrämmande. Lika ofta som månen dyrkas har den också fått rykte om sig att stå för den motsatta sidan, det dåliga och mörka. Fast egentligen så avspeglar det kanske hela vårt tänkande om just kvinnan. I vissa fall är hon hyllad och dyrkad för sin intuition och sin förmåga att ge liv men lika ofta ses hon som en lägre stående varelse, en förförerska och förstöreska.

Jag för min del väljer att tro på månen som en god kraft, hon får mer än gärna vara gudinnan i mitt hjärta.

Artikel skriven av Aurora